Ibland blir jag bara så arg. Jag blir så arg på mig själv när jag ibland kommer på mig själv att inte vara tacksam nog. Tacksam nog för allting som jag har idag. Tacksam nog för hur lyckligt och bra jag har det. Det har inte alltid varit såhär bra. Jag har haft några riktigt svåra perioder i mitt liv flera gånger, och jag minns hur mycket jag har önskat att allt bara skulle bli bra. Jag minns så väl de nätter jag har gråtit mig till söms. Alla hopplösa dagar då jag har känt att jag bara väntade på att mitt liv skulle börja. Jag önskar att kunde ha fått veta när allt som var som värst att det en dag skulle börja lösa sig. Jag önskar att någon kunde ha sagt till mig att det skulle bli min tur någon gång, men mest av allt önskar jag att jag i så fall skulle ha trott på den personen. Att jag skulle haft mera hopp.

För plötsligt så sa det bara poff. Plötsligt en dag så vände allting. Det gick så snabbt ifrån dåligt till bra. Och allt det som jag önskade mig då, har jag idag. Allt som jag gråtit för och allt som jag har skrivit och drömt om, allt det är mitt nu. Jag har världens underbaraste familj och vänner. Personerna i min närhet är friska och mår bra. Jag har världens finaste kille, ibland undrar jag till och med om man faktiskt kan ha det så bra som vi har det, och tydligen så kan man det. Jag bor två minuter ifrån min skola som jag trivs jättebra på. Skolan går toppen och om två veckor är det jullov. Fan vad bra jag har det alltså. Jag är så tacksam, det måste jag börja påminna mig själv om. Jag är så tacksam för att jag har mina nära och kära. Jag är så stolt över mig och mitt liv nu. Stolt över att jag inte har trillat ner igen den här hösten. Glad över att jag har klarat allt i mitt liv än så länge.

Förutom att påminna mig själv om tacksamhet så ska jag aldrig mer tappa hoppet. Jag ska aldrig sluta hoppas. Det är så himla viktigt att hela tiden tro på något. Det är så viktigt att ha tydliga mål och drömmar i sitt liv. Både realistiska och orealistiska. Man ska aldrig sluta hoppas. Det har jag lärt mig nu. ♥