Dumma dumma dumma värld och dumma dumma dumma blogg som ger mig denna frihet att skriva om vad som helst, när som helst. Kanske är det bra. Kanske är det dåligt. Frågan varför ekar hela tiden i mitt huvud. Varför just jag? Varför har det blivit såhär? Varför tillät jag det bli såhär ifrån början? Varför lät jag det gå så här pass långt. För jag är inte personen som skiter i allt när jag väl har gett mig i något. Då kör jag färdigt. All in. Så varför? Varför just jag? Varför just dig? Varför just er? Och framför allt så undrar jag varför ni gör som ni gör. Om det är meningen eller om ni bara är halvblinda. Jag är tveksam över erat beteende. Undrar. Varför? Kommer inte fram till särskilt mycket när jag bara har mina egna tankar att gå efter. När man är ensam så blir allting så himla mycket mer grumligare. Undrar varför? Varför allt blir skarpare när man är fler. Ensam är inte stark. Det vet jag. Jag vet också hur man sätter sig in i andras känslor, jag vet hur man känner empati, tacka gud för den gåvan. För det måste ju kallas gåva? I dagens nuläge känns det som om väldigt många saknar empati. Inte många vet hur man ska tackla en ledsen persons funderingar och gråt. När man inte har varit med om det själv är det vädligt svårt att försöka sätta sig in i någon annans känslor, tänker många. Men jag tror inte så. Känslor som känslor. The same shit, vad det än är för orsak. Så ja, hur som haver. Finns det någon kurs där de lär ut empati? Jag skulle vilja anmäla några stycken till den i så fall....