Önskar ni ibland att ni var någon annan? Är det bara jag, eller vill ni också byta liv ibland? (Jag vet att jag har mycket att vara tacksam och glad för, OCH det är jag men...) Jag skulle verkligen vilja byta ibland. Det finns så mycket jag vill. Och det finns så jäkla mycket tråkiga saker i mitt vardagliga svennebananliv. Jag har tröttnat. Jag vill ut och resa i världen, jag vill flytta runt på olika hotell, jag vill uppleva saker. Jag vill träffa kända människor. Jag vill gå på sånna bra konserter/spelningar där man bara kan dansa av lycka.

Ibland önskar jag att jag var modigare. Att jag inte tänkte så mycket. Jag önskar jag kunde skita i mer saker. Tänka "det är inte hela världen". Jag vill våga satsa för att kanske, kanske vinna. Eller så förlorar man något oerhört fint och betydelsefullt MEN känna att man i alla fall vågade. Jag vill kunna tänka "mister man en står det tusen åter". Jag vill våga vara impulsiv. Men jag är FEG. Jag är rädd för att bli sårad, rädd för att få dåliga betyg och rädd för att inte få något bra jobb/liv när jag blir äldre. Jag önskar jag kunde leva mer i nuet. Känna att betyg inte är det viktigaste i livet, kunna lita på mig själv att det löser sig senare i livet. Jag vill kunna lita på mig själv att mitt liv kommer att bli BRA även om jag inte går ut med bäst betyg, och har den bästa utbildningen med det bästa jobbet. Men jag har ständigt massa krav. Jag känner ständigt massa måsten. Jag är rädd för att bli sårad eller få hjärtat krossat. Men egentligen, ett hjärta är ett hjärta, och ingen har väl någonsin dött av ett krossat hjärta??? Det är bara ett hjärta, som sen läker. Och betyg, det är bara ett jäkla papper. Vem blir lycklig av det egentligen? Jag menar inte att det är oviktigt, självklart kan man med bra betyg få en bra utbildning. Men vad händer, när jag man kämpar så mycket för att få bra betyg så att man SEDAN kan få en bra utbildning och SEDAN bli lycklig, när man blir olycklig under tiden?

Är det värt att gå igenom den låååånga mörka tunneln för att sedan komma ut i ljuset och leva ett bra liv sen? Eller kan vägen med korta mörka tunnlar då och då, men ändå en hel del ljus OCKSÅ leda till ett bra liv sedan? Måste man gå igenom den mörka långa tunneln?

Jag vill så mycket. NU. Jag vill så mycket just precis NU. Jag vill inte vänta på lycka, jag vill inte vänta på ljus och jag vill definitivt inte vänta på livet. Jag vill leva NU.